Blända var enligt sägnen en kvinna från Konga härad i Värend som samlade en stor här av bondkvinnor för att slå tillbaka ett krigståg under den danske kung Sven. Vid denna tid regerades Småland av en småkung vid namn Alle, som olyckligtvis vid detta tillfälle befann sig med allt sitt krigsfolk i Västergötland, varför landskapet var försvarslöst. De danska styrkorna härjade, brände och ödelade både Agunnaryd, Pjätteryd, Stenbrohult och Virestad. Blända lät sända ut budkavlar där hon uppmanade  alla kvinnor i de fem Värendshäradena (Allbo, Kinnevald, Konga, Norrvidinge och Uppvidinge) att ansluta sig till ett gemensamt motstånd. Uppslutningen blev stor, och överallt ifrån strömmade kvinnor med de vapen i form av liar, spjut, yxor och trästörar som de kommit över, och vid berget Kvenneberga (alternativt byn Skäggalösa) i Alvesta kommun träffades de för att lägga upp sin krigsstrategi.

Man samlade ihop stora mängder mat och dryck och dukade vid Bråvalla hed väster om sjön Salen (närmare bestämt vid Blädinge nära Benestad, vid Dansjö strax norr därom, samt som tredje plats vid Ströby längst i söder på Bråvalla hed) upp ett stort gästabud, till vilket man hade inbjudit danskarna som tecken på att man ville lägga ner vapnen och ingå förbund med dem. När danskarna kom fram möttes de av dignande festbord, och fastän där inte fanns en enda människa inom synhåll så såg de rikligt till att traktera sig. Under tiden smög sig Blända och hennes kvinnliga lekmannasoldater fram från sina gömställen och satte eld på skogen som omgav platserna och bemötte med sina vapen de danskar som försökte fly. Enligt legenden undkom endast en person, som tillbaka i Danmark kunde vittna om de småländska kvinnornas grymhet och list.

Som belöning för sitt mod och sina bedrifter klargjorde kung Alle, när han återkom från sitt krigståg, att Värends kvinnor skulle åtnjuta följande förmåner:

• Lika arv- och giftorätt för kvinna och man
• Värendskvinnan skulle då hon gifte sig få rida till kyrkan, och i sitt bröllopsfölje medföra pukor, lurar, trummor och trumpeter, som skulle påminna om fältmusik
• I sin högtidsdräkt skulle värendskvinnan bära ett brett, rött skärp som påminnelse om ett fälttecken (det ingår än idag i Värendsdräkten)

Kung Alle bodde till sin död på Allatorp vid Toftasjön i Tävelsås socken, och ligger begravd i en stor ättehög i grannskapet av Vederslövs kyrka.

Blända själv bodde länge, tillsammans med sin man, på gården Wärnlandia i Nöbbeles socken, och begravdes efter sin död på en vacker plats i gärdet under en lummig ek.

Historiker betraktar Bländasägnen som en s k förklaringssägen med uppgift att förklara upprinnelsen till värendskvinnans lika arvsrätt (som bekräftas av domböcker från 1600-talet). Som upphovsman till historien anges Petter Rudebeck (1660-1710), brukspatron på Huseby och lokalhistoriker. Han var brorson till Olof Rudbeck (författare till ”Atlantica”) och liksom denne starkt påverkad av den tongivande göticistiska historieuppfattningen som patriotiskt hyllade den nordiska forntidens ärofulla historia. I denna anda förlade Rudebeck delar av historiska händelser och episka bedrifter  till Småland, där ortnamnen står som ”vittnesbörd” om dessa (t ex Kvenneberga, Skäggalösa, Allatorp, Blodviken).

Bländasägnen är tidsmässigt förlagd till 1150-talet under kung Sverker den äldres regeringstid (1130-1156), men det föreligger många andra dateringar och försök att koppla samman berättelsen med diverse historiska händelser.